Hur långt man än har kommit är det alltid längre kvar

Åkte ut till mitt älskade hav igen. Tror jag har varit på standstuviken fler gånger den senaste månaden än dom senaste fyra åren. Det är lite nostalgiskt där, det är väl därför jag gillar det så mycket. I alla fall så kastade macka. Timmys stenar sjönk direkt alla gånger förutom gången jag vände mig om, då fick den tydligen 10 studsar och han blev skit irriterad för att jag missade det. Jag hatar när sånt händer en själv, när man gör något så jävla epic som man aldrig kommer lyckas göra om och alla tittar bort just den sekunden. Man borde egentligen filma allt man gör 24/7. Kanske inte. Nog om det, nu ska jag lägga mig i sängen och invänta Big Brother. Godnatt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0