Let there be rain
allting har sitt slut, det är väl bara att lära sig att leva med det?
jag fattar bara inte hur man kan vara så jävla känslokall mot någon man påstår att man älskar mer än allt. det känns inte som att jag kommer klara mig tillbaka från det här, jag hatar hur svag jag är. jag försöker intala mig att jag inte behöver dig, jag klarade mig bra innan jag träffade dig och om ett tag när det här har gått över så kommer jag klara mig bra då med. men när man har haft sin stora kärlek, kommer det någonsin komma en till? jag hatar det här. och det är delvis mitt eget fel, jag gjorde precis samma sak mot dig som du gör mot mig nu. jag förstod aldrig hur ont det gjorde. förlåt för att jag inte lyssnade och förlåt för hur illa jag gjorde dig. hur mycket jag än hatar dig ibland så var det aldrig min avsikt att göra dig illa. jag älskar dig, och det här var verkligen det sista jag ville. men det är väl så med kärlek, det slutar alltid med att någon eller båda blir sårade. och nu har du gett upp och slutat bry dig, slutat kämpa. helt ärligt så förstår jag dig, jag önskar att jag kunde göra precis samma sak. det hade kanske blivit bättre i längden. men nu blev det som det blev, vi typ hatar varandra lika mycket som vi älskar varandra och det funkar ju inte. vi var nog alldeless för olika för att det skulle kunna funka. ingenting håller föralltd och det kanske var lika bra att det tog slut nu istället för senare. jag bara saknar dig så jävla mycket och önskar att vi bara kunde vara som vi var förut. men både du och jag har nog förändrats för mycket för att det ska kunna bli så igen. det känns som att ingenting spelar någon roll längre, jag skiter i vad som händer, jag orkar verkligen inte bry mig. jag är totalt jävla utmattad av allt som händer i mitt liv nu och jag orkar inte.
jag fattar bara inte hur man kan vara så jävla känslokall mot någon man påstår att man älskar mer än allt. det känns inte som att jag kommer klara mig tillbaka från det här, jag hatar hur svag jag är. jag försöker intala mig att jag inte behöver dig, jag klarade mig bra innan jag träffade dig och om ett tag när det här har gått över så kommer jag klara mig bra då med. men när man har haft sin stora kärlek, kommer det någonsin komma en till? jag hatar det här. och det är delvis mitt eget fel, jag gjorde precis samma sak mot dig som du gör mot mig nu. jag förstod aldrig hur ont det gjorde. förlåt för att jag inte lyssnade och förlåt för hur illa jag gjorde dig. hur mycket jag än hatar dig ibland så var det aldrig min avsikt att göra dig illa. jag älskar dig, och det här var verkligen det sista jag ville. men det är väl så med kärlek, det slutar alltid med att någon eller båda blir sårade. och nu har du gett upp och slutat bry dig, slutat kämpa. helt ärligt så förstår jag dig, jag önskar att jag kunde göra precis samma sak. det hade kanske blivit bättre i längden. men nu blev det som det blev, vi typ hatar varandra lika mycket som vi älskar varandra och det funkar ju inte. vi var nog alldeless för olika för att det skulle kunna funka. ingenting håller föralltd och det kanske var lika bra att det tog slut nu istället för senare. jag bara saknar dig så jävla mycket och önskar att vi bara kunde vara som vi var förut. men både du och jag har nog förändrats för mycket för att det ska kunna bli så igen. det känns som att ingenting spelar någon roll längre, jag skiter i vad som händer, jag orkar verkligen inte bry mig. jag är totalt jävla utmattad av allt som händer i mitt liv nu och jag orkar inte.
