Those rainy days
Har suttit i mitt rum i flera timmar nu och varit så uppe i mitt eget att jag inte märkt vad som hänt i resten av huset. Skulle gå upp och gå på toa vid fyra inatt, märker då att alla gäster är borta och huset är kolsvart men musiken är fortfarande på på högsta volym. Så jag går runt i hela huset och letar efter mamma och patrik i mörkret. Hittar dom sen däckade i soffan. Förstår inte varför dom la sig i soffan när deras säng är i rummet brevid.. Jaja, jag tog en sväng med vovven i alla fall, tvivlar på att någon av dom hade gjort det innan så. Jaja, den här dagen har inte varit guld precis. Har varit ensam ganska många timmar, vilket är ovanligt för mig, jag har ju typ ensamhets fobi. Men jag har haft mycket tid till att tänka i alla fall. Trots det har jag inte kommit fram till något. Timmy smsade och bad om ursäkt förut, men jag vet inte. Det känns som att det enda den där killen gör är att klanta sig och sedan säga förlåt för det. Jag undrar vem som är värst, han som fuckar upp allt eller jag som accepterar det. Skitsamma, tänkter inte tänka på varken honom eller några andra problem en sekund till inatt, känns som att jag har gjort det tillräckligt. Nu skiter jag i det här, tar en cola och sätter på en film. Ska hämta hit hunden också, jag behöver sällskap. Ciao.
