när varje dag känns likadan

Praktik idag igen. Det är faktist den enda praktik jag har trivits med hittills. Visst, det är mycket slit men det är aldrig så att man tycker att det ska bli jobbigt att gå dit. Kan ju bero på att jag har bra sällskap av min fina ida som får dagarna att gå fortare. Efter praktiken blev det en väldigt snabb tur upp till Jerry, sen vidare hem till Ida för en bra pratstund med hennes familj och deras vän. Sen kom timmy. Jag vet inte varför, men världen typ vänds upp och ner när jag träffar honom ibland. Jag är kär. Jag vet inte om jag gillar det eller inte, men det är jag. Har sagt att det är hans tur att kämpa nu i alla fall, att jag är klar. Och han lovar att göra det. Men vi får väl se hur det blir med det. Jag önskar verkligen att jag kunde ge upp, men jag är nog inte en sån person. Jag kämpar tills jag får det jag vill ha och ger aldrig upp. Det är väl bra i vissa lägen men inte när det gäller det här. Skit samma, jag är trött på allt det här nu och det är det enda jag skriver om. Det är väl för att det är det enda jag tänker på också. Men nu ska jag gå och lägga mig och försöka att tänka på någonting bra. Eller absolut ingenting alls i alla fall. Godnatt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0