emalindgren

Idag har jag bestämt mig för att börja ensam-träna. Alltså träna på att vara ensam. Jag har haft problem med att vara ensam dom senaste två åren och det känns som att det är dags att ta tag i det nu. Man kan inte alltid ha folk runt sig, man mår nog inte bra av det heller i längden. Typ som idag, jag var ensam hela kvällen och var gjorde jag? Jo, spenderade en och en halv timme i min säng, stirrandes rakt upp i taket och lyssnade på äcklig musik på högsta volym. Sen fick jag nog av det, så jag gick ut på en lång jälva prommenad och gick, sedan hamnade jag på en parkbänk vid en övergiven lekpark och satt där i en halv timma. Världen lixom stannar upp om jag är själv längre än tre timmar. Så det ska bli mitt mål tills nästa år, lära mig vara ensam. Jag har väl inget val längre, jag vill verkligen inte ha fler dagar som dessa. Men vid halv tio kom timmy och satte sig brevid mig på den där ruttna parkbänken. Du är mitt ljus i mörkret älskling, det är bara när jag går med dig som jag inte går isär.