emalindgren

Asså jag har glott igenom några av dom senaste inläggen i bloggen och nästan alla inlägg är antingen ledsna eller arga. Det är skumt, för jag är ju inte en sån person. Men jag skriver ju bara antingen i brist på något att göra, eller för att skriva av mig allt jag tänker på. Jaja, sen är det en person som allt kretsar väldigt mycket runt och det ska jag också släppa, ibland är det dags att inse att man är klar med skiten och släppa taget :) Nu börjar vi om från början, positiva tankar! Ser fram emot helgen oerhört, fest hos elin på fredag, jobb på dagen på lördan, sen kör vi igen! Jag behöver verkligen den här helgen, och jag ska fan inte ens komma ihåg den! Nej, nu SKA jag kolla ph. PUSS

Ligger i sängen med datorn i knät. Jag borde sova nu, men det går inte. Vissa nätter är det bara så. I alla fall så började jag rota igenom min dator och klickade in på en mapp som hette Dagbok. Jag hade helt glömt bort den, det måste vara jätte länge sen jag senast skrev där. Jag hittade i alla fall massa långa och deprimerande texter som jag hade skrivit, nästan alla samma år som min syster gick bort. Så senaste timman har jag legat och läst igenom allt. Det gör ont att gå igenom allting igen och tänka tillbaka på den svåraste tiden. Men jag tror att det är nyttigt också, att påminnas om att jag redan har gått igenom det värsta som kan hända, och att allt annat jag kommer gå igenom inte ens kan jämnföras mot det. Vad som än händer, har jag alltid varit med om värre. Och jag tog mig igenom det, hyffsat. Samma person är jag inte, men lycklig är jag. Nog om deppiga saker, imorgon ska jag göra en snögubbe med världens bästa stephie! Lagom moget, men skit kul :D Nej, kolla på paradise nu, puss och godnatt.

There’s still a little bit of your taste in my mouth
There’s still a little bit of you laced with my doubt
It’s still a little hard to say what's going on

There’s still a little bit of your ghost your witness
There’s still a little bit of your face i haven't kissed
You step a little closer each day
That I can´t say what´s going on

Stones taught me to fly
Love, it taught me to lie
Life, it taught me to die
So it's not hard to fall
When you float like a cannonball

There’s still a little bit of your song in my ear
There’s still a little bit of your words i long to hear
You step a little closer to me
So close that I can´t see what´s going on

Stones taught me to fly
Love taught me to lie
Life taught me to die
So its not hard to fall
When you float like a cannon.

Stones taught me to fly
Love, it taught me to cry
So come on courage, teach me to be shy
'Cause its not hard to fall,
And I don't want to scare her
Its not hard to fall
And i don't want to lose
Its not hard to grow
When you know that you just don't know

Då vare söndag igen och sista dagen på lovet. Det gillas inte, jag trivs med lov! Lovet va skit bra i alla fall, spenderat med massa bra människor och massa skratt, underbart! Fast min bästa drog till teneriffa i början av lovet, så han har varit saknad. Nu är det bara 9 dagar kvar, sen är han hemma hos mig igen. Nej, jag tror jag ska lägga mig i sängen med och glo på How I met your mother en stund, sen slagga. Godnatt!

Jag borde verkligen sova nu, men iställer sitter jag och tittar på klänningar till skolavslutningen(?). Ah, jag är ju aldrig sent ute i alla fall. Ligger i sängen i alla fall med Cannonball med Damien Rice på repeat. Helgen var helt okej, inget nytt som har hänt. Men jag har saknat den andra Lejonhjärta som bestämde sig för att dissa mig i helgen och inte komma hem, inte okej! Aja, hon har lovat reunion på fredag i alla fall och då ska det festas och ha kul! Det är lite sjukt att det är lov om fem dagar. Jag är väl typ den enda som inte har längtat till lovet, min kärlek lämnar ju landet i två veckor då. That sucks. Jag orkar inte sakna någon mer nu, jag hatar att sakna. Men jag tror att det är bra på ett sätt endå. Vi är behöver sakna varandra och jag behöver bestämma mig hur jag vill ha det. Men fý fan vad jag kommer sakna honom. Nej, nu ska jag ringa min fina, godnatt bebos!

Dagen har varit helt okej, det är alla dagar, men oftast inte mer. Nyköping har kommit in i en mörk och tråkig period, det händer ingenting längre. Jag saknar verkligen sommarlovet, allt var så jävla annorlunda då. Vi kunde göra precis vad vi ville och det gjorde vi också. Den här sommaren var så jävla knäpp. Ibland var den helt jävla perfekt. Sjuk och spontan och jag har fått minnen för resten av livet. Men det var jävligt mycket dramatik också. Det är något jag ångrar, allt bråk, tjaffs, alla tårar, somnlösa nätter. Det är sjukt egentligen hur mycket en person kan göra en, genom att inte göra någonting alls.

Tänkte på det härom dagen. Nätterna när jag låg och grät brevid elin i hennes säng och hon kramade och tröstade och gjorde allt för att det skulle bli bättre. Sen tänkte jag på att jag håller på att förlora henne, och det är mitt fel. Jag gör så med människor, jag knuffar iväg dom. Det har jag gjort med alla mina bästa, och det är något jag ångrar mer än något. Så Elin, förlåt. Förlåt för att jag inte har försökt mer. Jag uppskattar verkligen allt du har gjort för mig. Du höll mig över ytan när jag själv inte kunde det och jag vet inte hur jag hade klarat mig utan dig. Jag har så jävla mycket att tacka dig för, jag tror inte du förstår hur mycket du har gjort för mig. När jag började umgås med dig var jag nere på botten och du drog upp mig. Du lyste upp i mitt mörker. Jag pratade inte med någon om hur jag mådde, inte ens min familj. Men av någon anledning kände jag att jag kunde prata med dig. Och du förstod, när ingen annan gjorde det. Alla gånger vi suttit uppe och bara pratat om allt som man inte kan prata med någon annan om, det har verkligen hjälpt mig. Så tack för allt, för alla gånger du har skrattat med mig, gråtit med mig, lyssnat på mig och bara funnits där. Det har betytt mer än du anar. 
Du förändrade hela min värld elin och jag hoppas att du vet om det.



Im always behind you.

Jag är kär, jag ska ha den!
Grejen är att färgen tydligen försvinner jätte fort på fingrarna. Men jag går fan och fyller i varenda månad och jag hade varit tvungen till det, det hade fan vart värt det. JAG SKA HA DEN!

Hemska jävla dag. Jag försöker verkligen allt vad jag kan att hålla ihop allt lixom, men det är så jävla svårt att vara stark när man faller isär inuti. Timmys farfar dog idag och han har varit skitledsen, jag har gjort mitt bästa för att trösta. Men han började fråga om min syster, hur det var efteråt. Ibland blir jag helt stum när folk frågar sånna frågor. Det gör inte lika ont att prata om det längre, så länge man inte tänker för mycket på det efteråt. Men det gjorde jag idag. Det var den värsta perioden av mitt liv. Första tiden är nästan helt borta, det var väl chocken som gjorde att det försvann ur minnet. Men vissa stunder kommer jag ihåg. När civilpoliserna kom och hämtade patrik, hur jag och amanda satt i soffan med en klump i magen och hoppades på att inget hade hänt. När mamma och pappa kommer hem och berättar, hur hela kroppen började skaka och benen skönk ihop. Samma natt, när vi låg hela familjen, sex personer i samma rum. Jag tror inte jag sov en sekund. Sen är det blankt några dagar. Kommer ihåg hur mamma försökte tvinga mig att äta något och jag vägrade. Jag bara låg i min säng hela dagarna och koncentrerade mig på att inte sluta andas. Kommer ihåg begravningen, panikattacken när jag såg kistan. Jag kommer ihåg löpsedlarna utan för videobutiken, förstasidorna på alla tidningar, bilderna som beskrev exakt hur det gick till, alla blommor som kom från folk man inte sett på tio år. Nu när man tagit sig igenom allt är det så himla hårt att tänka tillbaka. Jag vill inte komma ihåg allt det hemska, jag vill bara komma ihåg henne.
Tack i alla fall till elin, stephie och timmy som kom in i mitt liv och gjorde det ljusare. Jag vågar inte ens tänka på personen jag skulle varit idag om inte ni hade funnits. Och till min vackra familj som gjorde det värt att leva.
Nu måste jag sova, klockan är snart ett och jag ska upp tidigt imorgon, godnatt!

Har suttit i mitt rum i flera timmar nu och varit så uppe i mitt eget att jag inte märkt vad som hänt i resten av huset. Skulle gå upp och gå på toa vid fyra inatt, märker då att alla gäster är borta och huset är kolsvart men musiken är fortfarande på på högsta volym. Så jag går runt i hela huset och letar efter mamma och patrik i mörkret. Hittar dom sen däckade i soffan. Förstår inte varför dom la sig i soffan när deras säng är i rummet brevid.. Jaja, jag tog en sväng med vovven i alla fall, tvivlar på att någon av dom hade gjort det innan så. Jaja, den här dagen har inte varit guld precis. Har varit ensam ganska många timmar, vilket är ovanligt för mig, jag har ju typ ensamhets fobi. Men jag har haft mycket tid till att tänka i alla fall. Trots det har jag inte kommit fram till något. Timmy smsade och bad om ursäkt förut, men jag vet inte. Det känns som att det enda den där killen gör är att klanta sig och sedan säga förlåt för det. Jag undrar vem som är värst, han som fuckar upp allt eller jag som accepterar det. Skitsamma, tänkter inte tänka på varken honom eller några andra problem en sekund till inatt, känns som att jag har gjort det tillräckligt. Nu skiter jag i det här, tar en cola och sätter på en film. Ska hämta hit hunden också, jag behöver sällskap. Ciao.

Sen tänkte jag bara lägga till att jag saknar min vivi väääldigt mycket!

Det blev dricka at my place igår, med lite trevligt folk. Sedan bar det av till staden och sen hem till stephie, där hon, jag, emmy & jocke sov. Nu är jag hemma igen i alla fall och har precis städat hela huset helt själv. Jag är så jävla duktig, poäng till mig! Nu är jag klar som sagt och sitter och dunkar musik medans jag väntar på kasa. Sen drar vi väl till stan och hittar på något. CIAO

sakna göteborg!

Sitter hemma och väntar på att timmy ska komma hit, han är lika snabb som alltid. Dom har ringt från skolan i sthlm hela dagen, men jag har inte vågat svarat. Jag tar det imorgon istället. Jaja, under tiden jag väntar sitter jag och letar vinterjacka. Jag vill ha en goose, men det känns inte värt att lägga ut typ 6000 på en jacka som jag kommer ha tröttnat på nästa år. intressant va? nej, nu ska jag laga någonting att äta, känns som att det blir tacos för tredje dagen i rad, puss